emmaagzz

Mina ögon är tunga. Jag undrar hur fan allt blev som det är. Jag skulle bara vilja skriva om allt som är så fel och hur trasigt mitt liv har blivit, men jag skäms så otroligt jävla mycket. Känslan av att bara vilja bort finns ständigt där, och jag känner mig som en tickande bomb, jag har samlat på mig så mycket hat. Hade jag kunnat, skulle jag ta mig tillbaka till de stunder där jag var omringad av lycka, sådant som en gång fick mig att le. Men jag kan inte. Istället sitter jag här, insmord i den skit som du smutsat ned mig med. Jag hatar dig för det du gör mot mig. Jag hatar att du fått mig att bli så jävla bitter. Allt jag vill är bort, bort härifrån, från allt som gjort mig till den jag är. Jag vill andas. Hur är det möjligt att börja om igen?